Idag vill jag gratulera Mats-Eric Nilsson, Henrik Ennart, SvD, Ordfront förlag och organisationen Sveriges konsumenter för deras lysande och väl samordnade PR-kampanj för den nya boken ”Döden i Grytan” och de politiska förslag som växt fram ur den.
Kampanjen innehåller ett par innovativa grepp som säkert kommer att läras ut på PR-kurser framöver. Här kommer en sammanfattning för er som inte följt kampanjen:
Akt 1
Det hela tar sin början den 5 augusti när SvD i två artiklar över tre annonsfria helsidor (förutom annonsen för boken då) lyfter fram ett av huvudbudskapen i boken:
”Stordriften i de gigantiska djurfabrikerna har skapat nya smitthärdar för sjukhussjuka, svininfluensa och aggressiva varianter av mag-tarmbakterier. Tre av fyra farliga tarmbakterier har sitt ursprung hos djur och grisar och kor är värddjur för sjukhussjuka. Trots smittriskerna är kontrollen av djurhållningen och köttet minst sagt bristfällig, visar SvD- journalisterna Mats-Eric Nilsson och Henrik Ennart i den nya boken ”Döden i grytan”.
Längre ned i artikeln står det bl a att ”kontrollen av antibiotikaresistens i stort sätt obefintlig i svenska och utländska djurbesättningar”. Detta är påstående som visar sig felaktigt, vilket SVA påpekar på sin webbplats. Den andra artikeln, med rubriken ”Svenskmärkt kött från Polen”, visar sig innehålla ytterligare fel. Bl a påstås det felaktigt att Scan har ett slakteri i Polen. Se Scanbloggen. Artiklarna är skrivna av SvD-journalisten Anna-Lena Haverdahl.
Några timmar efter publiceringen gör intresseföreningen Sveriges konsumenter entré i kampanjen genom en debattartikel på svd.se skriven av kommunikationschefen Louise Ekström (Snabbt jobbat!). I den kräver hon ursprungsmärkning på allt kött. Ett förslag som senare upprepas från den politiska oppositionen i riksdagen.
Akt 2
Den 10 augusti skriver SvD-medarbetarna Ennart och Nilsson en debattartikel på DN-debatt! med rubriken ”Fabriksmaten ett hot mot skolelevers och äldres hälsa” (vilket också är ett genomgående tema i deras bok). Artikeln avslutas med ett antal skarpa politiska förslag, exempelvis att mat på förskolor, skolor, sjukhus, äldrevård, kaféer och restauranger ska innehållsmärkas. Samma dag går socialdemokraternas tungviktare i Stockholm, Ilija Batljan och Carin Jämtin, ut i media och säger sig vara beredda att: ”genomföra alla de kloka förslag som Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson föreslår”.
Här har vi alltså en reporter (Ennart) som mitt i brinnande valrörelse skriver en debattartikel med politiska förslag (och dessutom på den värsta konkurrentens debattsida) som den politiska oppositionen i landets huvudstad direkt gör till sina . Detta är ju ett rent genialiskt PR-grepp. Det normala är väl annars att en reporter rapporterar om och kritiskt granskar förslag som politikerna lägger fram, inte att reportern själv skriver förslagen.
Nu väntar jag med spänning på vad som kommer härnäst. Får vi kanske se en artikel på DN-debatt skriven av en SvD-reporter med ett antal förslag om hur en ny fastighetsskatt kan utformas? (SvD-reportern Lena Henell skriver en nyhetsartikel om fastighetsskatt i dagens SvD).
Akt 3
Nåväl, den 17 augusti ger sig så SvD:s kulturredaktion in i kampanjen genom en recension av Döden i Grytan. Självfallet låter de inte en SvD-medarbetare skriva om en bok som två kollegor har skrivit, så är ju praxis på kulturredaktionerna. Nej, istället låter det en utomstående skribent göra jobbet. Efter att förstahandsvalet Lisa Förare Winbladh tackat nej, faller valet på Anna Förster, redaktionschef på Sveriges konsumenters tidning Råd&Rön. Under rubriken ”En bitter anrättning” skriver hon b l a :”Det luktar skandal, och just därför är det här en bok som många borde läsa”.
Men vänta förresten, var det inte Sveriges konsumenter som skrev den där debattartikeln på svd.se med krav på ursprungsmärkning av allt kött?
Jovisst!
Som sagt: Grattis till en lysande PR-kampanj!
10 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
augusti 18, 2010 den 2:19 e m
Louise Ekström
Vi nämns både i denna artikel om pr-kampanj…
Roligt att våra insatser uppmärksammas.
Eller?
augusti 20, 2010 den 1:00 e m
Helena
Hahaha! Ni tar nog knappast hem några poäng på att snickra ihop konspirationsteorier och låta indignerade! Troligen skulle ni vinna mer på att göra något åt eländet inom livsmedelsindustrin. Ett tips i all välmening
augusti 20, 2010 den 1:52 e m
peterwannding
Tack för tipset, men vi har inte snickrat ihop några konspirationsteorier. Det är andra matdebattörer så mycket bättre på. Vi har bara gratulerat till en lyckad PR-kampanj. Louise Ekström på Sveriges konsumenter har också svarat i en kommentar här på Livsmedelsbloggen att hon tycker att det är roligt att deras PR-kampanj uppmärksammas. Mats-Eric Nilsson har mailat mig och tackat för gratulationerna.
”Eländet”. ja det är ditt ordval. Inom livsmedelsindustrin pågår ett ständigt förändringsarbete för att ta fram ännu bättre och godare produkter. Som du säkert känner till har bl a många av livsmedelsföretagen minskat på användningen av tillsatser de senaste åren. Om du fortsätter att följa livsmedelsbloggen.se kommer du att få se exempel på förändringsarbetet. Du kommer också att få ta del av exempel på överdrifter och felaktigheter i boken ”Döden i Grytan”. Den kritiska granskningen av boken lyser nämligen nästan helt med sin frånvaro på annat håll.
augusti 20, 2010 den 5:35 e m
Svinkoll svinviktigt | Bertoft.se
[...] just nu mycket tyst. De ägnar sig istället åt diverse befängda konspirationsteorier på sin blogg. Suck. Ägna er åt att bemöta och arbeta med själva sakfrågan istället, säger jag. Ni skulle [...]
augusti 20, 2010 den 5:51 e m
peterwannding
Din kollega Louise Ekström tyckte till skillnad från dig (se kommentar nedan) att det var roligt att vi uppmärksammade era PR-insatser. Nåväl. Vi kommer att fortsätta att jobba med flera av de saker som tas upp i boken och hoppas att vi kan ha en konstruktiv dialog kring detta framöver. Samtidigt tar vi oss friheten att våga bemöta påståenden i boken och debatten som vi tycker är överdrivna eller rent felaktiga.
augusti 26, 2010 den 12:38 f m
Lisa Förare Winbladh
Du kan avfärda punkt tre i din konspirationsteori om samordnad kampanj direkt. Jag var kulturredaktionens första val aatt skriva recensionen. På grund av tidsbrist tackade jag nej och rekommenderade varmt Anna Förster som jag tidigare haft som redaktör. jag kan meddela att avsikten med att anlita mig var att jag är en mycket kritisk person. Att Förster fick uppdraget är alltså en slump.
augusti 26, 2010 den 12:09 e m
peterwannding
Synd. Det hade varit mer intressant att läsa en kritiskt granskande recension skriven av dig. Jag tycker fortfarande att jag lyft fram ett intressant exempel på kampanjjournalistik, även om ”slumpen” hade viss del i det hela.
augusti 26, 2010 den 10:42 e m
Lisa Förare Winbladh
Det var inte ”slumpen” det var slumpen. Så jag hoppas du går in och rättar i ditt ursprungliga inlägg nu när du vet hur det ligger till. Det gör jag alltid när jag haft fel, men det beror på hur mycket heder man har.
augusti 27, 2010 den 11:11 f m
peterwannding
Även om du nu har visat att kampanjen inte har varit fullt så samordnad som det sett ut, kvarstår faktum att kulturredaktionens val av recensent föll på Anna Förster, precis som det står i blogginlägget. Men jag lägger självfallet till den uppgift du kommit med.
Nu tycker jag själv inte att den här frågan är den mest centrala i historien. Mer intressant tycker jag är det faktum att en reporter, Ennart, har skrivit en debattartikel där han presenterat egna politiska förslag på matområdet.
Samtidigt fortsätter han att skriva nyhetsrartiklar där han ska redogöra för och kritiskt granska partiernas förslag på matområdet. Ett exempel är gårdagens SvD. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/krav-pa-battre-mat-i-storkok_5193135.svd
Jag har ingen klar uppfattning i den här frågan. Det är kanske bra konsumentupplysning att veta om vad reportern själv tycker om de förslag han skriver om.
mars 1, 2011 den 9:03 f m
Godisfrossa på export – ett sundhetstecken? | Sverige – det nya matlandet
[...] kanske inte så matlandsmässigt.Livsmedelsföretagarna (som också sedan tidigare är mycket kritiska mot Nilsson och hans matskriverier) menar dock att lösgodisvurmen i Sverige är ett [...]