I Västsverige kan man då och då fortfarande höra uttrycket ”gött mos”, som enligt Wiktionary betyder mycket bra, utmärkt.

Själv brukade jag under min uppväxt i Göteborg äta en del gott potatismos. En favorit var korvkiosken vid Mariaplan i Majorna. De serverade mos från potatis de mosat själva, utan för stora klumpar och med en lagom mängd smör.

 Foto: Arla

Mosrestriktioner
Nu verkar det dock vara så, enligt boken Döden i grytan (Ordfront förlag), att det finns myndighetsinspektörer som gör livet surt för gatuköksinnehavare som vill tillaga och servera, låt oss kalla det, riktigt potatismos.  Detta utifrån hygienkrav som, enligt boken, är överdrivna och/eller felriktade. Istället har det blivit pulvermos på menyn, eller inget mos alls. (Själv tycker jag att pulvermos också är gott, särskilt om det är uppiffat med exempelvis riven parmesan och morötter).

Hur många som har drabbats av myndigheternas mosrestriktioner framgår inte av Döden i grytan.  Det exempel som tas upp är gatuköket Mojjen i Knivsta. På Tv4-nyheterna i går (10:20 in i sändningen) fick Mojjens ägare Staffan Wikström berätta om mötet med inspektören och hur det ledde till att kommunen förbjöd honom att servera mos. På tvivelaktiga grunder visade det sig. Länsstyrelsen gav senare kommunen bakläxa och idag får Staffan Wikström servera sitt mos. Läs mer i denna artikel 

Traditionell tillagning
Enligt författarna till Döden i Grytan, Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson, är denna moshistoria ett av många exempel som visar på att ”lagar och regler gynnar den näringsmässigt utarmade industrimaten på den traditionellt tillagade matens bekostnad”. I det här fallet pulvermos på det riktiga mosets bekostnad.

Frågan är om inte författarna har dragit lite väl långtgående slutsatser.

För det första är inte ett livsmedel ”näringsmässigt utarmat” bara för att det förädlats/tillagats i en fabrik.

För det andra finns det ingen given motsättning mellan att tillverka mat i industrin och att tillverka den på traditionellt sätt (vad definitionen av traditionellt nu är?). Vad vi sett de senaste åren är ju dessutom att det ”traditionella” vinner terräng hos livsmedelsproducenterna.

Tillverkningen av potatismos är ett gott exempel.  Många färdigmatstillverkare har nu ersatt pulvermoset med egen tillverkad mos i sina rätter. Därtill har tillverkare av pulvermos tagit fram nya alternativ, bl a fryst riktigt potatismos utan tillsatser.

Tycker då dessa företag att lagar och regler och myndigheternas agerande har har försvårat mosskiftet?

Det verkar inte så.

Findus kvalitetschef Inger Larsson skriver exempelvis: ”Vi har inte haft några som helst problem med våra myndigheter. Vi gör nu eget potatismos från grunden eftersom vi tycker vi får en bättre kvalitet på moset. Våra konsumenter uppskattar det. Det visade sig också i de konsumenttester vi gjort där det ”rena” moset vann”.

Dafgårds vice VD Magnus Dafgård beskriver företagets förändringsarbete så här:

”Att byta ut potatismospulver och göra potatismos av riktig potatis kräver till exempel ett helt annat kunnande. Kvaliten på potatisen varierar under året, det påverkar färg och konsistens. Inköpare och produktionspersonalen har fått lära nytt för att få till ett gott och snyggt potatismos. Skoj och utvecklande tycker alla.”  (Citat från Louise konsumentkoll)

Om detta finns bara en sak att säga:

Gött mos!

Bookmark and Share

Jordbruksminister Eskil Erlandssons resa i Matlandet Sverige tycks ha väckt övriga statsråds nyfikenhet. Det gäller inte minst statsministern som har gett sig ut på en egen liten matlandsturné i valrörelsens inledningsfas. Bara den senaste veckan har Fredrik Reinfeldt besökt tre livsmedelsföretag.

Först tog han med sig finansminister Anders Borg till Meetabs kebabfabrik  i Linköping. Se webb-TV.  ”Gott”, sa statsministern om köttet.

Sedan styrde han kosan söderut till Trelleborg och Ugglarps slakteri. Se artikel

Detta verkar ha fått magarna att börja kurra hos de övriga allianspartiledarna, för när statsministern idag befann sig i Göteborgskex fabrik i Kungälv var även Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund med och mumsade på kakorna. Se artikel.

Det är kul att regeringen uppmärksammar livsmedelsproducenterna och den potential som finns i branschen. Mycket av fokus i valrörelsen är ju på jobben och Li:s senaste konjunkturbarometer visar att många livsmedelsföretag tror sig kunna bryta den långvariga trenden av personalreduceringar. De ser snarare möjligheter att nyanställa under andra halvåret 2010.

Bookmark and Share

Livsmedelsbloggen säger grattis till Svenskt Butikskött AB för utmärkelsen Årets uppstickare 2010. Priset delades ut på onsdagen av jordbruksminister Eskil Erlandsson i samband med matlandskonferensen på Öland.

Svenskt Butikskött är specialiserade på ekologiskt och närproducerat kött. Företaget har visat på en stark tillväxt och bara under perioden 2006 – 2009 närmast fördubblades både omsättning och antal anställda.

”Med för branschen nydanande butiksaktiviteter och innovativa förpackningar har familjeföretaget Svenskt Butikskött på kort tid skapat en stark konsumentrelation”, säger Livsmedelsföretagens VD Agneta Dreber i en kommentar.

Läs mer

Thomas Östlund och Eskil Erlandsson. Foto: Johanna Dahlin

Bookmark and Share

Söndagens SvD innehöll ett intressant reportage om två svenskar som byggt upp en framgångsrik ketchuptillverkning i södra Ukraina. 
 
Det är att kul att medierna uppmärksammar entreprenörer inom livsmedelsbranschen. Nu får vi hoppas att det kommer fler reportage om alla de duktiga livsmedelsföretag och entreprenörer som finns här hemma i Matlandet Sverige.
 
I morgon onsdag är ett gyllene läge att att göra detta. Då delas nämligen utmärkelsen Årets uppstickare 2010 ut. Utmärkelsen är ett pris för framgångsrika livsmedelsföretag som gör hälsosamma, innovativa, högförädlade produkter som innehåller svenska råvaror. 
 
Priset delas ut av jordbruksminister Eskil Erlandsson i samband med matlandskonferensen på Öland. 
 
De företag som kan komma ifråga för priset måste ha offentliggjort tre årsredovisningar, ha minst 10 anställda och minst 10 miljoner kronor i årsomsättning. De ska de tre senaste åren ha ökat sin omsättning och samtidigt visat positiva resultat efter finansiella poster. De bör uppvisa en god soliditet och i huvudsak ha vuxit organiskt, d v s inte via uppköp av andra företag.
 
Priset delas ut för sjätte gången och tidigare pristagare har varit Jakobsdals Chark, Hallands Fruktindustrier (HAFI), Pyramidbageriet, Saltå Kvarn och Boxholms Mejeri.
 
Bakom priset står Lantbrukarnas Riksförbund, Livsmedelsföretagen och Jordbruksdepartementet.
Glada miner hos Boxholms Mejeri, Årets uppstickare 2009

I den intensiva och nyttiga debatten om tillsatser i maten (som vi mycket  har Mats-Eric Nilsson att tacka för)  har inte mejeribranschen stått i fokus, helt enkelt för att mejeriprodukter vanligtvis innehåller få eller inga tillsatser. 

Trots detta har det även i mejeribranschen gjorts en ordentlig översyn av tillsatsanvändningen och ambitiösa försök, ofta med hjälp av ny teknik och nya metoder, att ta bort de som trots allt används.  Ibland går det, ibland inte. 

I veckan kom såväl Skånemejerier som Arla med nyheter på temat färre/mindre mängd tillsatser. Övriga mejeriföretag kan redogöra för liknande resultat.

Bookmark and Share

Mats-Eric Nilsson brukar anklaga livsmedelsföretagen för att vilseleda konsumenterna,  exemplifierat med förpackningar och annonser vars bilder och texter han inte tycker stämmer överens med de faktiska produkterna. Den här gången är det Mats-Eric Nilsson själv som vilseleder. 

På omslaget till boken ”Döden i grytan” (Ordfront förlag), skriven av Mats-Eric Nilsson och Henrik Ennart, liksom i de annonser som nu sprids i landets medier, står det att: ”Döden i grytan visar hur lagar och regler gynnar den näringsmässigt utarmade industrimaten på den traditionellt tillagade matens bekostnad. Ändå är det just i de jättelika matfabrikerna som farliga bakterier och virus har bäst förutsättningar att alstras och spridas”. 

Dessa två meningar är klart vilseledande, särskilt ihop.

I boken finns nämligen få exempel och ytterst lite fakta som stöder tesen att den mat som förädlas  av industrin generellt skulle vara ”näringsmässigt utarmad”.  Likaså saknas stöd för påståendena att lagar och regler ensidigt gynnar  ”industrimaten”. Men det hindrar inte författarna från att sprida den felaktiga bilden av att myndigheternas knappt kontrollerar livsmedelsföretagen.

Det författarna tar upp i boken är att den mat som serveras till äldre, sjuka och barnen i skolan i många fall har tydliga brister, vilket nu har lett till en förnyad och välkommen debatt. Boken leder däremot inte  i bevis att att industrimat (vad det begreppet nu egentligen omfattar) generellt skulle vara mindre näringsrik än annan mat.

Platsen för tillagning är inte avgörande för näringsinnehållet.  Oavsett om kocken står hemma i köket eller i matfabriken är andra faktorer som temperatur och tid avgörande.  Dessutom har valet av kock stor betydelse – matfabriken är ingen plats för amatörkockar . Här måste man veta hur tillagningen påverkar både näringsinnehåll och smak men också säkerhet.

Olika bud om näringsinnehåll
Om man undantar den offentliga maten så handlar dock  nästan inga av resonemangen kring matens näringsinnehåll  i boken om effekterna av olika tillagnings- eller förädlingsmetoder. Fokus är istället på primärproduktionen och råvarorna.

Ennart och Nilsson hänvisar till studier som påstår att  halten av många vitaminer och mineraler stadigt har minskat i många frukter, grönsaker och andra vegetabilier. Och eftersom de flesta av oss rör på oss mindre än vad våra förfäder gjorde så blir slutsatsen i boken att:

För att få i oss samma mängd vitaminer och mineraler som förr i tiden, men utan att bli feta, skulle vi behöva ha mat som innehöll mycket mer vitaminer och mineraler än då. I själva verket innehåller de mindre”.

Detta tycks inte Livsmedelsverket hålla med om. I sin anmälan av Lifebutikens kampanj ”Vart tog näringen vägen?” till Konsumentverket i våras skrev Livsmedelsverket:

Life-butikerna vill med sin kampanj få oss att tro att man behöver komplettera sin kost med kosttilsskott därför att dagens livsmedel skulle innehålla betydligt mindre näring än tidigare. Det anser vi är grovt vilseledande

Livsmedelsverket hänvisar till en rapport från 2008 om näringsförändringar i vegetabilier som visade att det inte går att dra slutsatsen att det skett minskningar av näringsinnehållet över tid.

Olika bud således. Ennart och Nilsson hänvisar till samma studier som Lifebutiken. Vad säger Livsmedelsverket säger denna gång?

Samtidigt. Om det nu stämmer att många viktiga råvaror har minskande halter av olika nyttigheter, ja då måste det väl påverka all mat som bygger på/ innehåller dessa råvaror, d v s inte bara den industriförädlade maten.

Stora fabriker inga bakterieparadis
Den andra meningen i reklamtexten ovan, att det är ”i de jättelika matfabrikerna som farliga bakterier och virus har bäst förutsättningar att alstras och spridas ”är också vilseledande. Boken tar nästan uteslutande upp exempel från primärproduktion (framförallt uppfödning av kycklingar och grisari stor skala) i andra länder.

Stora livsmedelsanläggningar i Sverige, exempelvis våra  större charkfabriker eller mejerier, utgör inga paradis för bakterier och virus. Ordet matfabrik används således på ett missvisande sätt av författarna.

Det finns fler exempel på otydligheter, överdrifter eller rena felaktigheter i ”Döden i grytan”.  Livsmedelsbloggen återkommer till dessa.

Bookmark and Share

Idag vill jag gratulera Mats-Eric Nilsson, Henrik Ennart, SvD, Ordfront förlag och organisationen Sveriges konsumenter för deras lysande och väl samordnade PR-kampanj för den nya boken ”Döden i Grytan” och de politiska förslag som växt fram ur den. 

Kampanjen innehåller ett par innovativa grepp som säkert kommer att läras ut på PR-kurser framöver.  Här kommer en sammanfattning för er som inte följt kampanjen:

Akt 1
Det hela tar sin början den 5 augusti när SvD i två artiklar över tre annonsfria helsidor (förutom annonsen för boken då) lyfter fram ett av huvudbudskapen i boken:

Stordriften i de gigantiska djurfabrikerna har skapat nya smitthärdar för sjukhussjuka, svininfluensa och aggressiva varianter av mag-tarmbakterier. Tre av fyra farliga tarmbakterier har sitt ursprung hos djur och grisar och kor är värddjur för sjukhussjuka. Trots smittriskerna är kontrollen av djurhållningen och köttet minst sagt bristfällig, visar SvD- journalisterna Mats-Eric Nilsson och Henrik Ennart i den nya boken ”Döden i grytan”. 

Längre ned i artikeln står det bl a att ”kontrollen av antibiotikaresistens i stort sätt obefintlig i svenska och utländska djurbesättningar”.  Detta är påstående som visar sig felaktigt, vilket SVA påpekar på sin webbplats.  Den andra artikeln, med rubriken ”Svenskmärkt kött från Polen”, visar sig innehålla ytterligare fel. Bl a påstås det felaktigt att Scan har ett slakteri i Polen. Se Scanbloggen. Artiklarna är skrivna av SvD-journalisten Anna-Lena Haverdahl.

Några timmar efter publiceringen gör intresseföreningen Sveriges konsumenter entré i kampanjen genom en debattartikel på svd.se skriven av kommunikationschefen Louise Ekström (Snabbt jobbat!). I den kräver hon ursprungsmärkning på allt kött. Ett förslag som senare upprepas från den politiska oppositionen i riksdagen.

Akt 2 
Den 10 augusti skriver SvD-medarbetarna Ennart och Nilsson en debattartikel på DN-debatt! med rubriken ”Fabriksmaten ett hot mot skolelevers och äldres hälsa” (vilket också är ett genomgående tema i deras bok). Artikeln avslutas med ett antal skarpa politiska förslag, exempelvis att mat på förskolor, skolor, sjukhus, äldrevård, kaféer och restauranger ska innehållsmärkas.  Samma dag går socialdemokraternas tungviktare i Stockholm, Ilija Batljan och Carin Jämtin,  ut i media och säger sig vara beredda att: ”genomföra alla de kloka förslag som Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson föreslår”.

Här har vi alltså en reporter (Ennart) som mitt i brinnande valrörelse skriver en debattartikel med politiska förslag (och dessutom på den värsta konkurrentens debattsida) som den politiska oppositionen i landets huvudstad direkt gör till sina . Detta är ju ett rent genialiskt PR-grepp. Det normala är väl annars att en reporter rapporterar om och kritiskt granskar förslag som politikerna lägger fram, inte att reportern själv skriver förslagen.

Nu väntar jag med spänning på vad som kommer härnäst. Får vi kanske se en artikel på DN-debatt skriven av en SvD-reporter med ett antal förslag om hur en ny fastighetsskatt kan utformas? (SvD-reportern Lena Henell skriver en nyhetsartikel om fastighetsskatt i dagens SvD).

Akt 3
Nåväl, den 17 augusti ger sig så  SvD:s kulturredaktion in i kampanjen genom en recension av Döden i Grytan. Självfallet låter de inte en SvD-medarbetare skriva om en bok som två kollegor har skrivit, så är ju praxis på kulturredaktionerna.  Nej, istället låter det en utomstående skribent göra jobbet. Efter att förstahandsvalet Lisa Förare Winbladh tackat nej, faller valet på Anna Förster, redaktionschef på Sveriges konsumenters tidning Råd&Rön.  Under rubriken ”En bitter anrättning” skriver hon b l a :”Det luktar skandal, och just därför är det här en bok som många borde läsa”.

Men vänta förresten, var det inte Sveriges konsumenter som skrev den där debattartikeln på svd.se med krav på ursprungsmärkning av allt kött?

Jovisst!

Som sagt: Grattis till en lysande PR-kampanj!

Bookmark and Share

På onsdagens matlandsseminarium i Visby flankerades Eskil Erlandsson av handelsminister Ewa Björling och Exportrådets vd Ulf Berg.  Det blev därför  mycket fokus på livsmedelsexporten.

I år kommer den svenska livsmedelsexporten överstiga 50 miljarder kronor. 2020 ska den uppgå till 100 miljarder, enligt matlandsvisionen.  Det kan låta mycket men, som Ulf Berg påpekade, så exporterar Danmark för 10 miljarder kronor bara till Japan (Sverige ligger långt efter med 300 miljoner kr).

Utmaningen är således stor, men det är även potentialen.  Livsmedelsföretagen i Sverige vinner för närvarande marknadsandelar i många länder.

Var är då potentialen som störst framöver? 

Ja, enligt Ewa Björling måste vi framförallt bli bättre på att marknadsföra och sälja de mer exklusiva, gärna lokalt förankrade, produkterna. Hon lyfte särskilt  fram de svenska ostarna. 

Eskil Erlandsson utnämnde bönderna till matlandets kungar och satte stort hopp till den svenska köttproduktionen och mejerinäringen.

Gott så. Men låt oss inte glömma bort att en viktig del av exporten utgörs av produkter som kanske inte alltid uppfattas som så spännande och flärdfulla. Ett tecken i tiden är  att utmärkelsen till året livsmedelsexportör gick till ett företag, Aromatic,  som exporterar ingredienser till andra livsmedelsproducenter.

På seminariet presenterades också en undersökning* som visar att över 7 av 10 svenskar tror på matlandsvisionen. Det är en högre siffra än vad jag hade väntat mig. Kul!

*Undersökningen är gjord av United Minds gjort på uppdrag av VisitSweden, Jordbruksverket och Exportrådet.

Bookmark and Share

Att mat kan få känslorna att svalla, särskilt när alkohol är med i bilden, fick vi prov på under tisdagens Almedalsdebatt om ”Företagsamheten i Matlandet Sverige”.

Debatten kom att domineras av frågan om det ska bli tillåtet med gårdsförsäljning av alkohol i Sverige.

Näringen är för och har stöd av regeringen med Eskil Erlandsson i spetsen.

Vänstern, för dagen representerad av riksdagsledamoten och ordföranden i riksdagens nykterhetsgrupp Egon Frid (v), är emot. Frid kan i för sig tänka sig en generösare inställning när det gäller att bevilja serveringstillstånd till gårdarna, men att en gårdsbesökare ska kuna köpa med sig en flaska hem, nej där är det stopp.

Mittemellan befann sig Börje Vestlund(s). Han är principiellt för att tillåta försäljning, men är ändå emot då det i förängningen riskerar att hota Systembolagets monopol. Börje Vestlund ansåg sig något missförstådd i debatten och klagade på att han fick för lite talartid. När sedan Anna-Maria Corazza Bildt (m) äntrade och fullständigt tog över debattscenen, ja då surnade Vestlund till och lämnade scenen. Moderatorn Erik Blix lyckades, efter viss möda, locka tillbaka Vestlund.

Vad som blev tydligt i debatten är att det finns ett brett stöd för visionen Sverige – det nya matlandet, såväl i livsmedelsbranschen som bland politikerna – från höger till vänster. Börje Vestlund efterlyste dock mer resurser till de livsmedelsinriktade utbildningarna och insaster för att höja kvaliten på restaurangmaten.  Kvaliten på maten i butikerna diskuterades inte denna gång.

Bookmark and Share

Sitter på seminariet ” Företagsamhet i Matlandet” i Almedalen. Jordbruksminister Eskil Erlandsson fiskar tydligt efter lokalinvånarnas röster, när han lanserar visionen att Gotland ska bli det nya Champagne. Förutsättningarna finns: kalkrik jordmån, gott om sol, ganska svalt. Precis som i regionen Champagne.

I Champagne oroas man alltmer över vad den globala uppvärmningen kommer att göra med de berömda druvorna.  Samma uppvärmning som ska få druvorna att trivas på Gotland. Det finns dock en hake. Gotland är för platt. Det behövs fler sydsluttningar.

”Det finns pengar i landsbygdsprogrammet, fram med schaktmaskinerna”, skojar jordbruksministern.

Bookmark and Share

Arkiv

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Taggmoln